30 augusti, 2009

Nästsista dagen i Augusti.

Jag och tre vänner spenderade vår söndag på bästa sätt. Vi tog med oss chokladmuffins som jag bakat, satte oss i bilen och for iväg till Lager 157. Vi fyllde varsin påse, åt pastasallad och stannade för fika vid vattnet på vägen hem. Efteråt var vi alla väldigt glada och belåtna. Nu ska jag läsa i tråkig bok och äta vindruvor. Det är inte lika roligt, men ganska nödvändigt.

29 augusti, 2009

jeremyirons

27 augusti, 2009

Tandborstning i skogen, iklädd en blommig klänning.


PV gör inte bara de härligaste kläderna. De fotograferar dem på det mest underbara sättet. Jag tycker ofta att foton tagna med digitalkamera kan bli så väldigt opersonliga och tråkiga. Analoga foton eller polaroidbilder känns lite mer äkta, tagna i stunden.

Ps. I höst önskar jag mig nästan varje klänning de gjort. Den här, den här eller den här. Jag tycker om att de slutar precis vid knäna eller nedanför och att ärmarna går till armvecken. Jag vet att de kostar lite mer, men varje år önskar jag att jag fick en, och i år känner jag att min önskning borde få slå in.

26 augusti, 2009

Mitt i Veckan.


En säng och iskallt vatten. Trötta ögon som envisas med att stängas en allt längre tid för varje gång. Fötter som ömmar efter långpromenad. Blundar och känner efter. Tröttheten och utmattningen känns bra. Ett bevis för att man levt.

Hösten, solen och kylan.


Jag tycker om hösten så mycket för att man kan gå omkring i vantar och varma kappor fastän det är sol och blå himmel. För att det är så kallt men ändå så vackert. Jag längtar efter de dagarna. Nu är det någon slags mellanperiod och jag vet aldrig vad jag ska ta på mig på morgonen, men om några veckor blir det förhoppningsvis lite enklare. Tills dess ska jag leta efter en svart basker. Tänk att det kan vara så svårt att hitta en som passar mitt, tydligen, speciella huvud.

24 augusti, 2009

Hattlådor.


I helgen köpte jag tre stycken lådor, som liknar gamla hattlådor, i olika storlekar. De är klarröda och locken är ihopsydda sådär som alla leksakslådor var när man var liten. I dem ligger bland annat mina hårband, tofsar och rosetter i säkert förvar. Jag är så väldigt nöjd, för de passar perfekt i min hylla. De kan vara bland det finaste jag har i mitt rum.

Jag är så fasligt trött, på alla plan, och bävar inför en lång morgondag. Förhoppningsvis blir den roligare än väntat. Min axel värker efter att ha burit runt på en tung väska och jag anar att jag kommer vara lite skev när veckan är slut. Dessutom har jag klippt av en del av mitt slitna hår, vilket var behövligt. En lägesrapport, ungefär.

20 augusti, 2009

Det var dags att packa väskan och ge sig iväg till skolan, ännu en gång. Den här gången var den sista. Årskurs tre. För tillfället känns allt väldigt ovant och konstigt. I korridorerna sjungs det sånger och ramsor om hur underbart det är att vara trea och det mesta känns så annorlunda. Om ett par dagar är säkert allt som det brukar vara igen. Och, jag inväntar hösten med glädje. Jag tror faktiskt att den kan bli himla bra.

För alla de oändliga tankarna i mitt huvud.

X

19 augusti, 2009

På amerikanskt vis.


För en liten stund sedan åt jag amerikanska pannkakor, som jag gjort helt själv. De är både godare och enklare att göra än vanliga pannkakor. Till, blåbär och ett täcke av florsocker. Den enda nackdelen med dem är att man blir så väldigt mätt, men det är kanske inte alltid en nackdel. Nu ska jag se ett avsnitt av True Blood och somna tidigt. Det är ju en dag imorgon också.

Den allra sista dagen.


Jag kommer att sakna den här sommaren lite extra. Kanske beror det på att det varit mitt sista riktiga sommarlov, eller för att jag helt enkelt tagit vara på den något så oerhört. När jag satt ute och läste häromdagen kände jag mig lite vemodig. Jag har suttit där nästan varje kväll då det inte regnat, och igår förstod jag att det inte blir många fler sådana kvällar. Det börjar bli kyligt, blommorna är på väg att vissna och mörkret smyger sig på. Dessutom tar min ledighet slut imorgon, och saker och ting blir oftast helt annorlunda då.

18 augusti, 2009

Tryffel. Tranbär. Citron. Hallon.


Det var den sista måndagen på min sommar. Jag åkte iväg till fina Göteborg tillsammans med en lika fin, om inte ännu finare, vän. Jag kom mest hem med sådant som jag verkligen behövde. Alltså låg det inte så mycket roligt i mina påsar. Vi fikade på ett himla fint fik som jag hört talas om, där de hade massor av fina bakverk och goda juicer. Jag hade önskat att det fanns något liknande här hemma, men det gör det inte alls. Här finns bara samma saker överallt, och det är så tråkigt.

11 augusti, 2009

Taket ovan, Hjärtan under.


Ibland kan jag ligga på mitt golv, med huvudet på min hjärtkudde och fötterna mot min sängkant, och titta upp i taket. Jag funderar och lyssnar på sådant som jag aldrig tröttnar på. Ibland läser jag några sidor i en bok eller bläddrar i en tidning. Men mest av allt ligger jag helt stilla och tittar på mitt tak. Det sker oftast när alla andra har somnat, när det är kolsvart utomhus och jag är en av de som inte kan sova. Jag tänker nämligen allra mest den tiden på dygnet.

Delade tankar om älskade ting.


Jag vill inte att sommaren ska ta slut. Jag vill inte sakna de fina sommarkvällarna. De regninga dagarna tillsammans med en bok och en kopp te. Vetskapen om att det finns gott om tid. Körsbären från trädgården. Jordgubbarna till frukost. Cykelfärderna då vinden blåser i håret. De sena nätterna då det är tillåtet att vara vaken, som får tankar att bli till ord, eller bara bjuder på långa samtal. Och allt det andra jag varit med om. Ändå får jag en känlsa av längtan, efter höst och kyla. Halsdukar och strumpbyxor. Färgglada träd och mörker. Jag är bara orolig över att jag inte är riktigt redo ännu.

07 augusti, 2009

Äntligen Fredag.


Just nu ser jag solen påväg ner mellan träden och allting i trädgården glänser. Det var längesedan jag var med om en sådan här fin sommarkväll. Och det är fredag. Mycket bättre kan det inte bli. De senaste dagarna har jag målat flera meter staket och fått färg lite överallt. Till och med på läppen. Jag kan inte alls förstå hur det gick till. På kvällarna sitter jag ute med en bok i knäet och fängslas av den ena historien efter den andra. Det är nog den finaste tiden på dygnet.

05 augusti, 2009

Jag hade aldrig tid att skriva igår, då jag egentligen borde ha skrivit detta. Det jag syftar på är bloggens så kallade födelsedag. Den fjärde augusti för två år sedan skrev jag här för första gången. Finaste och bästa bloggen jag haft, har och kommer att ha. Jag tycker så väldigt mycket om att skriva den och det kommer jag förhoppningvis alltid att tycka. Gratulerar i efterskott, kära du.

03 augusti, 2009

Tivoli, i den underbara staden.


För nästan precis en vecka sedan var jag på Gröna Lund och var med om alla väderslag som existerar. Det började med regn och grå himmel, och slutade med en vacker sommarkväll. Min syster vann choklad och jag vågade mig på att åka några attraktioner. Jag blir en aning begränsad av min hemska höjdskräck. När kvällen var som allra finast åt jag hamburgare och mjukglass precis intill vattnet och tittade in mot staden där jag vill bo men inte bor. Vid elva-tiden var det dags att ta färjan tillbaka igen. Just då kändes allt så himla bra.

02 augusti, 2009

Rädslor.

Rädd. Livrädd. Det är inte lätt att tänka på framtiden, men den är inte heller lätt att undvika. Inte inuti huvudet och inte heller utanför. En dag är är man där, och vet inte alls vad som är rätt. Allt är så skrämmande. Situationerna. Förväntningarna. Rädslorna som måste övervinnas, en gång för alla. Allihop, på en och samma gång. De har alltid varit någonting som tiden fått utvisa. Någonting man låtit vara tills i framtiden, därför att det varit lättare än att ta tag i dem i nuet. Tankarna snurrar runt inuti huvudet. Rädd. Livrädd. För att aldrig klara av det.

Jag tycker om den, helt enkelt.

X

Berättelser i alla dess former.


Jag läser om människor, både lyckliga och mindre lyckliga. Jag tar del av nya berättelser hela tiden. Ibland är de över lite för snabbt, och tar slut när de just börjat. Ibland är de fina hela vägen, och färgar av sig i ett leende på mina läppar. De innehåller alltid det där som jag tycker så mycket om. På något sätt finns det alltid med, i olika former, oavsett om det är uppenbart eller inte. Tänk att vita papper med tryckta ord kunde frambringa så många olika känslor.