31 mars, 2009

TrettioEtt.


När man promenerar hem klockan sju en vardagskväll utan att behöva frysa speciellt mycket, lyssnar på Salem Al Fakir, och inser att dagen varit ganska fantastisk. Det är då man fylls av en lyckokänsla. Plötsligt spelar inte alla bekymmer så stor roll, för ett tag. I detta fallet var det en tisdagskväll, jag träffade flertalet vänner, åkte buss fem gånger, åt massor av gott/mindre nyttigt och var nära till sömn flera gånger. Det låter inte så speciellt, men jag tyckte att det var himla speciellt faktiskt.

Inga kommentarer: