03 januari, 2009


Ett år som började lite annorlunda än jag hade tänkt. Den första månaden är helst någonting jag idag vill glömma. Jag hoppades nog att tiden bara kunde ha stått stilla för ett litet tag. I februari oroade jag mig för något som skrämde livet ur mig, men det gjorde att jag på något sätt glömde allt annat jobbigt som fanns omkring mig. Under lovet kände jag mig hur lycklig som helst, och tänkte underbara tankar om något som egentligen gjort mig så olycklig. 

Månaden som kom hade jag ett himla fint lov innehållandes många timmar med vänner. Jag köpte mina favoritskor och sprang runt i snön. Samtidigt var jag rädd för att våren skulle bli en besvikelse, då den året innan varit som i en stillastående dröm. Den blev dock inte som jag anat, i april vände det och jag publicerade bilder som bara den på bloggen. Det blev varmt och jag älskade att cykla till och från skolan varje dag. Jag fikade i trädgården hemma hos mormor och morfar och glömde allt som hade med skolan att göra. För ett tag. När skolan slutade i juni försvann alla spänningar och jag var glad. Sommarlovet bjöd på arbete, läsning, fina sommarkvällar och en vecka i ett varmt land. 

Sedan kom hösten och jag var så glad för att kylan var påväg. Jag älskade hösten mer än något anat och det hjälpte mig när jag insåg att höstterminen i tvåan på gymnasiet inte var den allra enklaste att ta sig igenom. Ångestfyllda nätter, ett magont som aldrig försvann och dagar då jag ville ge upp. På något sätt klarade jag mig ändå och jag vågar påstå att det var årstiden som hjälpte mig. Till slut kom det jag väntat på, december månad. trots allt studerande och fullbokade veckor lyckades jag hålla julkänslan vid liv. Jag skrev om julen nästintill varje dag på bloggen och ville aldrig att den skulle ta slut. Det gjorde den ändå. Den var fin men jag saknar den, och jag kan inte låta bli att längta till den återigen, ett helt år i förväg.

2008 var för mig en stor berg -och dalbana. Upp och ned. Konstant. Varken bra eller dåligt, men jag saknar det lika mycket som jag saknar alla tidigare år. 2009 känns ovisst och det skrämmer mig. 

Inga kommentarer: