29 december, 2009

Hejdå, gråa stad. Hej, Stockholm.


För en vecka sedan var det vitt överallt. Det var otroligt kallt, men hur vackert som helst. Numera ser det inte alls likadant ut. Mycket av snön har töat bort. Fast fint har det ändå varit idag, solen kom fram för första gången på en vecka och det gjorde mig på bra humör. Januaridepressionen har desvärre kommit lite tidigare i år. De senaste dagarna har mestadels innehållit en tv-serie i en box, lussebullar och några sorgsna noveller.

Imorgon lämnar jag den här staden och tar tåget till den mycket trevligare huvudstaden, i fem dagar. Det är så välbehövligt, och det kommer bli helt fantastiskt.

Chloé.


Jag fick många fina julklappar i år. Böcker, kakfat, pengar, te, nödvändigheter och sådant som gör att mina besök på biografen blir lite mindre krävande för plånboken. Jag fick också en något som jag velat ha mycket länge. En parfym från Chloé. Både fin och gott doftande.

26 december, 2009

En bok. Tusen känslor.

Jag vaknade idag och läste ut en bok som jag har läst i över en månad. Känslorna blir så mycket mer annorlunda när berättelsen varit en del av livet så länge, än om den hade tagit en dag att läsa. Tiden som boken funnits nära känns som en hel epok, en lång tid som aldrig tagit slut, och kanske har all denna tid gjort berättelsen mer verklighetstrogen. De allra sista sidorna var också de allra bästa, fulla av känslor som fick det att pirra i magen, och när den sista sidan tog slut fick jag en känlsa av tomhet. Det tog flera minuter innan jag lade ifrån mig boken, men jag har nog inte gjort det helt och hållet ännu. Känslomässigt. Och det är anledningen till varför jag älskar böcker så väldigt mycket.

24 december, 2009

Tjugofyra.


Nu är dagen vi alla väntat på här. Den bästa dagen på hela året, som en vän sa till mig häromdagen. Nog håller jag med om det. Dessutom är det snö ute, precis så som det ska vara.

God Jul.

23 december, 2009

Dan före Dan.


Dagen före dopparedagen började med ett besök av en god vän. Den fortsatte med julklappsinslagning varvat med julfilm, julmusik och apelsiner med nejlikor. Och om några timmar är det julafton, i år igen. Jag hoppas den går lite extra långsamt just i år. Annars brukar den gå så väldigt fort. Den här kvällen ägnas dock åt något så traditionsenligt som bingo.

22 december, 2009

Arton.


Det var andra gången som jag gick i skolan på min födelsedag. Jag tyckte inte om det till en början, men det var inte så farligt. Jag tror dock aldrig att jag fått så många gratualtioner förut, som jag fick idag. Det kändes väldigt fint och jag tackar och bockar för dem alla. Jag kommer heller inte ihåg när det senast var snö på min födelsedag. Eller ens kallt för den delen. Mycket är annorlunda, men marsipantårtan stod där den alltid brukar stå den tjugoandra.

Vinterlandskap och makroner som jag gjorde i helgen fotograferade med min nya fina systemkamera.

21 december, 2009

Alldeles strax.

Om någon timme blir jag arton. Bara tanken av det ger mig en underlig känsla som är svår att sätta ord på. Det ska bli spännande att vakna upp om några timmar, men också lite skrämmande. Kan det verkligen kännas så annorlunda från en dag till en annan. Under kvällen har jag på sätt och vis förberett mig genom att lyssna på något som ger mig den rätta känslan, den man nog ska ha när man är sjutton, nästan precis arton. Tror jag.

17 december, 2009

Sju veckor.

Det slutar aldrig att snöa. I väntan på bussen hem huttrade jag som aldrig någonsin förr. För några minuter trodde jag att jag befann mig mycket längre norrut i landet. Jag frös så mycket att jag hade svårt att andas och fick ont i kroppen. Det låter inte alls speciellt roligt, inte alls. Ändå kan jag inte låta bli att tycka om det, märkligt nog. Jag är ett vinterbarn, det är nog bara så.

Och min kära dator är tillbaka igen. Efter endast sju veckors frånvaro.

15 december, 2009

Pepparkakor.


När jag gick hemifrån var det mörkt. När jag promenerade hem var det mörkt. I åtta timmar satt jag framför en dator och skrev, skrev, skrev. Efteråt körde jag bil i snöstorm, vilket inte gjorde mig så mycket lugnare. Fast huvudsaken är ändå att det faktiskt snöar. Det lägger sig och ligger kvar på marken. Det till och med låter när man går. Och i helgen bakade jag pepparkakor, från början. Det blev goda, faktiskt.

Om en vecka blir jag vuxen. I teorin i alla fall. Åldersmässigt. Så idag har jag funderat på vad jag ska göra den sista veckan som sjutton år och ännu bara ett barn. Hm.

07 december, 2009

Sova. Vakna. Skola. Äta. Sova.


När jag kom hem idag möttes jag av saffransdoft precis innanför ytterdörren. Nybakta lussekatter, en pepparkaka och lite julmust fick bli adventsfikat som jag inte åt igår. Då var jag nämligen på bio och såg en väldigt spännande film, Luftslottet som sprängdes. Och i lördags åkte jag och två vänner till en lite större stad för att leta efter julklappar. Jag kom hem med fyra stycken. I mitt fönster hänger föresten numera en röd julstjärna som gör att hela mitt rum lyser rött. Det blir väldigt mycket rött men oj vilka julkänslor jag får.

Snart hoppas jag att jag får tillbaka min dator som jag varit utan i en och en halv månad (därav sporadiska inlägg). Jag saknar den verkligen och just nu har jag så mycket at göra och den skulle verkligen vara bra att ha. Förövrigt är jag lite osäker på om jag kommer att överleva fram till jul. Min stressometer har nått max sedan långt tillbaka.

04 december, 2009

Tillsammans är man mindre ensam.


När jag läser en bok vill jag få den rätta känslan. Jag vill minnas berättelsen som något specifikt, inte bara för dess ord och meningar. Allt runt omkring ska vara en del, det också. För några veckor sedan läste jag en bok som var så fantastisk. En bok full av franska smala gator, fasader med små balkonger, mörka små rum och människor som liksom hittar andra och slutar vara så väldigt ensamma. Och sedan alla meningar som får det att bubbla till i magen. Den var så enkel men ändå inte. Det finns en film också, men den är inte alls lika bra som boken. Fin, men utan alla de där citaten och känslornasom jag fortfarande kommer ihåg från boken.

26 november, 2009

48.

Långa dagar. Minuter som känns som timmar. Funderingar över vad som tjänar någonting till. Stöter på nya problem hela tiden, nya uppgifter, men finner inte någon som helst entusiasm. Väntar istället på den dag då det äntligen ska vara över, klart. Fast det får bara tiden att gå fortare, snabbspolas och försvinna i en blinkning. Försöker njuta, men det är svårt.

Om ett halvt dygn ungefär ska jag få känna lite jul. Det är i alla fall vad jag hoppas på, för jag behöver något sådant.. Sång och adventsfirande i kyrkan, sedan ska jag hänga upp en röd julstjärna i mitt fönster. Som jag har väntat.

25 november, 2009

Annorlunda.

via sabino

Jag trodde en gång att vissa saker skulle förändras med tiden. Jag trodde att det skulle ske bara sådär utan mycket vidare tanke. Jag trodde att det hade något med livet att göra, något som skulle försvinna i en slags utveckling. Kan det vara så att denna utveckling aldrig ägt rum, fastän jag alltid trott det? Jag fortsätter att tro att att det är något tiden får utvisa. Jag har det i mina tankar när jag ser framåt. Ändå får jag en känsla av att ingenting kommer vara annorlunda om några år. Jag kommer att fortsätta tro på en förändring, fastän den aldrig inträffar, och stanna kvar på samma plats. Ha kvar en liten gnista av hopp som aldrig försvinner, men heller aldrig blir till något mer.

20 november, 2009

Dunk. Dunk. Dunk.

Tänk ett skärp runt huvudet, precis i höjd med tinningarna. Tänk att någon spänner det hårdare och hårdare. Hårdare än vad det finns hål att spänna fast det med. Tänk att någon hela tiden försöker spänna det ännu hårdare, verkligen försöker. Hur känns det, måtro?
Jag vet. Jag har haft det där skärpet runt mitt huvud hela veckan.
Därav, inte så mycket skrivet av mig.

15 november, 2009

En annan plats.


En känsla av att jag är på fel plats smyger sig på allt mer. Jag hör inte hemma just precis här. I denna stad, bland dess människor och alla förväntningar. Jag har nog stannat lite för länge för att kunna bli någonting speciellt. Så länge att det kanske redan är försent att förändras. Det känns som om jag behöver något större, något att kunna få vara fri i. Jag vill till en plats där allting inte är så enformigt och fantasilöst. Någonstans där jag tillåter mig själv att få vara jag. Här blir jag ständigt påmind om att jag inte passar in.

Inte.

Det man borde göra kanske inte alltid är det man vill göra. Magen kanske inte hoppar till varje gång tankarna förs in på dessa saker. Kanske medför de mer ångest än fina stunder. Man frågar sig om det verkligen är värt det bara för att det är något man borde vara med om. Och vad händer efteråt, om eller om inte? Kanske är man inte menad för sådant som man borde göra? Kanske vill man andra saker som ingen annan verkar vilja? Men det är ingen som förstår. Det spelar ingen roll. Det är en parantes. Man förblir den personen som vill något annat. Den som inte är lik de andra, och försvinner bort. Man är den som ingen kommer ihåg.

08 november, 2009

Tick Tack.

1, 2, 3

Jag verkar så olik alla andra. Jag undrar varför ibland. Jag längtar inte långa vägar framåt. Jag ser inte fram emot dagar som är slutpunkten för en stor del i livet, därför att jag har svårt att se det som en ny början. Jag tittar i almanackan och blir rädd. Jag tycker att tiden går alldeles för fort och glömmer allt det jag faktiskt gjort. Jag ville att det skulle förbli höst, bara ett litet tag till. Även om den tid som väntar är den jag tycker allra mest om har jag svårt att glädjas. Jag är rädd för att den helt plötsligt ska vara något i det förflutna. När den är över vet jag inte vad jag ska tänka på längre för att inte vara rädd. Men saningen är den att jag är rädd hela tiden.

04 november, 2009

4:e November.


Det har gått nästan två veckor. Jag har inte skrivit något, och det beror på så många olika saker. Hemskt mycket att tänka på, bortflugen motivation, ett lov som inte blev ett lov. Så mycket tråkigt att skriva i en blogg jag tycker om. Och tråkig vill jag inte att den ska vara. Kanske är detta något slags hej igen, eller kanske inte. Det får framtiden utvisa. Fast blir framtiden det minsta lik det som varit är jag rädd att det kommer dröja ett tag till.

Den första snön detta året lade sig på marken denna kväll. Just nu ser det ut som om någon strött pärlsocker över gräs och stenar. Det ger en fin stämning och jag har tänt ljus för att förstärka det hela.

23 oktober, 2009

43 - 44.

Regn. Regn. Regn. Jag vaknade och hela huvudet dunkade. Det gör det fortfarande och det verkar aldrig vilja sluta. Det är, till slut, lov men för några timmar sedan verkade det aldrig vilja komma. Timmarna gick långsamt och otäcka rädslor ockuperade tankarna alldeles för mycket. Jag lyssnar på åttiotalsmusik, tittar i skolkatalogen och dricker te. Snart ska jag bege mig ut för att se om frisk luft kan göra något åt mitt huvud.

20 oktober, 2009

Det borde inte vara så.

årets höstbilder

Jag har gjort det sista provet innan lovet, men känner mig inte alls så lugn som jag borde vara. Jag går runt och oroar mig inför framtida saker. Över kursprov, stora rapporter och sprutor som får ögon att tåras och ben att skaka. Allt går i en sådan väldig fart och jag verkar vara ett steg efter. Jag tycker inte om att oroa mig, jag avskyr att vara rädd och låta tankarna styra mig så mycket. Jag försöker tänka på annat, som att jag inte behöver gå till skolan på nio dagar om bara ett litet tag, och att jag beställde min studentmössa för bara en liten stund sedan.

18 oktober, 2009

Bakerby.


Saker och ting fungerar fortfarande inte. Den här dagen har varit lika olycklig som gårdagen. Men för att stämningen inte ska bli alltför tråkig vill jag tipsa om en blogg som jag tycker väldigt mycket om. Den skrivs av danska Cecilie, som förutom danska också talar svenska. Hon arbetar på APC i Köpenhamn och dokumenterar sitt liv i bilder. Som många andra ungefär, men på ett sätt som gör att man blir lite gladare. Speciellt sådana här dagar.

17 oktober, 2009

Ingenting fungerar.

1, 2, 3

Jag har inte varit så glad idag. Det började med att ljudet på min dator slutade att fungera, bara sådär, och jag har fortfarande ingen aning om vad som är fel. Efter det gick mitt humör nog inte riktigt att rädda och allt jag gjorde blev fel. Det tog mig tre minuter att låsa ytterdörren när jag skulle ut och promenera som vanligt, och sedan fick jag ont i benen efteråt. Så, eftersom jag misslyckas med det mesta låter jag bli att ens försöka med något mer idag. Godnatt.

14 oktober, 2009

Jag saknar. Jag vill.


Bilder som inte alls hör ihop. De bara hamnade tillsammans, då de är fina var för sig.

Just nu saknar jag känslan av att öppna upp en bok. En bok som inte handlar om varken klimat, temperaturer, buddha-läror, abrahams barn eller perceptionsförmåga. Jag vill inte läsa mer fakta och försöka lära in sådant som knappt fastnar. Det har jag gjort alldeles för mycket den senaste tiden. Jag vill öppna en bok och läsa alla vackra ord, ta del av berättelser som slutar på alla tänkbara sätt och vis, känna alla känslor möjliga och glömma omvärlden. Jag saknar det så mycket. Jag vill öppna alla de böcker som står olästa i min bokhylla, de som jag köpt hem för att det verkar så fina. Jag vill läsa dem allihop, nu, men jag hittar inte tid till det. Och det gör mig lite ledsen.

12 oktober, 2009

Hej, måndag.


Ljusa, väldigt ljusa bilder är vad som får inspirera mig idag. Min dag behöver bli så ljus den bara kan bli, för den verkar bara bli mörkare och mörkare. Jag är nästintill tvungen att stänga in mig i mitt rum och skriva på en uppsats hela kvällen lång, vilket inte känns alltför trevligt. Men jag får göra vad jag kan för att det ska kännas så bra som möjligt. Med en bit morotskaka som jag bakade igår, till min mamma som fyller år, några tända ljus och lite av det här.

10 oktober, 2009

En början till en Önskelista.

1, 2

Jag är glad för att det är lördag, men den här dagen har inte varit så bra. Saker och ting har liksom inte gått som jag velat, och ingenting har riktigt fungerat eller blivit gjort. Sammanfattningsvis har den varit förfärlig. Just nu sitter jag på mitt golv och tittar på en omtalad fotbollsmatch och drömmer om en ny kamera. Jag hoppas att tomten om några månader kommer med en till mig, eller att jag får en när jag fyller vuxen. Egentligen spelar det ingen roll, datumen infaller nästan samtidigt ändå, men det kanske betyder att det chansen är större?

09 oktober, 2009

Nio/Tio.


Det har varit en mycket fin fredag. Hösten är inne i sin finaste fas, och jag tror att det är slutfasen också. När jag promenerade hem från bussen vid fyra-tiden såg det ut såhär. Jag hade min röda, väldigt långa, halsduk runt halsen och min finaste kjol runt midjan, för jag ville vara lite fredagsfin. Förresten skulle jag verkligen vilja ha en ny kamera, en systemkamera som tar lika fina bilder som jag ser lite överallt. Den lilla struntsak jag har nu ger inte ifrån sig något fint.

07 oktober, 2009

Stenar, stora som små.

1, 2

Idag har jag upplevt ett ögonblick av lättnad och lycka. En ganska stor sten har släppt inom mig. Kanske har den bara blivit lite mindre, men det jag är glad ändå. Nu skulle jag vara en aning mer tacksam om resterande stenar ville släppa, snart. Två veckor återstår innan det är dags för paus. Välbehövligt. Ikväll ska jag läsa i min psykologibok och följa mina favoritdoktorer. Sedan sover jag nog, för första gången på ganska många dagar, väldigt gott.

04 oktober, 2009

Mot. För.

Funderar över människor som älskar att hata, som klagar på varje liten sak. Människor som vrider och vänder på ord som sägs av andra, försöker få dem att betyda något det inte hade för avsikt att mena. Över de som aldrig kan ändra en åsikt, har bestämt sig från början och vägrar vika ner sig. Människor som tror de förstår så väl, tror de vet. Och på hur vissa verkar tro att det existerar någon tävling i vem som kan provocera allra värst. Som om det vore en talang att kunna göra det.

Rosa Pappershjärtan.


På söndagar ägnar jag mig åt nästan samma saker. Jag läser, dricker några koppar te, öppnar skolböckerna för en stund och tittar på fina bilder som jag hittar lite överallt. Idag blev det rosa pappershjärtan, fina textrader och vackert ljus som tog överhanden. Det gör mig gladare när näsdukspaket förbrukas en efter en och huvudet känns alldeles tjockt.