06 oktober, 2008

Fint. Finare. Finast.



Jag har svårt att inte prata om hur mycket jag älskar hösten. När andra längtar tillbaka till sommaren ser jag lika konstigt på dem som de gör på mig när jag talar om för dem att jag längtar efter vintern och kylan. Jag fotograferade på vägen hem från bussen, idag också. De hundrafemtio metrarna blir så mycket trevligare då. 

Nu ska jag skriva färdigt en jättetråkig bokrecention och sedan ska jag se på första Tsatsikifilmen. Barnsligt såsäg. Blir det tid över innan läggdags kanske jag kikar lite i Lula, som jag köpte idag. Världens kanske finaste tidning.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Erika du är så himla duktig, charmen med dig är ju att du inte riktigt fattar hur otroligt duktig du är.

Jag bara veta att du kommer gå så himla långt med ditt skrivaden. Du kan gå precis så långt du vill och det finns absolut inga gränser!, det skulle i sånna fall bara vara du själv.

ville bara att du skulle veta att du är underbar!

Igbale

Erika sa...

Igabale, tack! Underbara du, vad glad jag blir :) DU är så himla söt när du säger sådana fina saker till mig <3