31 oktober, 2008

Snöflingor.

Det har snöat hela dagen. Inte så mycket, men det har ändå snöat. När jag gick och lade mig igårkväll somnade jag med ett leende på läpparna eftersom jag visste att snöflingorna föll utanför fönstret. Sedan frös jag hela natten i tanken på en vit vinter, men det var bara skönt.

Snöflingor är dessutom ett himla fint ord.

Sista Dagen i Månad Nr. Tio.



På något vis blir man gladare en fredag. Jag har ätit clementiner/satsumas och läst i bok nummer två detta höstlov. Även om de båda böckerna är måste-läsa-till-skolan-böcker, så har de varit ganska trevliga att läsa. Och ju snabbare man läser färdigt dem, desto fler egna böcker har man tid att läsa. 

30 oktober, 2008

Skoproblemen tar aldrig slut.



Varje år, vid just denna tidpunkten, känner jag samma stress. Att jag måste hitta ett par höst/vinterskor. Problemet är att jag alltid har en speciell bild av hur skorna ska se ut. En bild som jag inte riktigt kan förklara för någon, den finns bara i mitt huvud. Och det är just precis det som är problemet. Den finns bara i mitt huvud, ingen annanstans. Även om APC - kängorna är otroligt nära, men lika långt bort med det priset.

Om en Månad kommer jag att vara lite Gladare.





Mitt höstlov är inte något vidare bra. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Fast jag gör vad jag kan ändå. Just nu sitter jag i min mysiga säng inlindad i mitt vita täcke och försöker att få förkylningen och huvudvärken att försvinna. Jag har tänt ljus för första gången i år och längtar efter julen så mycket att det finns inte. Men ändå. Vilket höstlov.

29 oktober, 2008

Choklad i Rosa Och Vitt.



Att baka är det bästa jag vet. Både lätta och svåra saker. Igår gjorde jag chokladbollar rullade i rosa strössel med jordgubbssmak. De smakade inte så mycket jordgubb men de var goda ändå. Och den rosa färgen kom lägligt då det är oktober och bröstcancermånad

27 oktober, 2008

You don't know what you got till you're missing it a lot.

X

Jordens snyggaste Dator-beskyddare.



I julklapp önskar jag mig ett datorfodral, så att min dator slipper gå sönder bara jag bär den utanför dörren. Också för att jag skulle se sådär vuxen och proffsig ut, som om jag bar med mig min dator vart jag än gick. Det vore något det. Men jag önskar mig inte något så exklusivt som ett Hope-fodral, det är alldeles för mycket pengar, men jag tror jag har hittat ett liknande att skriva upp på önskelistan.

26 oktober, 2008

Nu är det Vinter, tidsmässigt.



Jag tycker om att få en extra timme bara sådär, speciellt eftersom jag älskar att sova. Men vem har bestämt att klockan ska vridas tillbaka ett varv mellan just en lördag och söndag? Jag skulle tycka att det gjorde mer nytta mitt i veckan. När man är som tröttast, ungefär. 

En liten bok att Läsa.



Just nu läser jag en bok som utspelar sig i en engelsk liten badort under andra världskriget. Jag trodde aldrig att jag skulle ha orken att ta mig igenom den, men den är faktiskt ganska fin. Den handlar om en flicka som blir kär för första gången, om människor i hennes närhet som försvinner ut i kriget och om gamla mysterier. Och bara idag har jag läst ungefär sjuttio sidor. Det är jag ganska stolt över.

25 oktober, 2008

När man äntligen hittar något man sökt efter, då blir man himla glad.

X

Tjugofem.




Ännu en dag av drömmar om min framtida boning. Jag längtar så mycket att jag får ont magen. Men egentligen jag tycker ju inte så mycket om att längta, utan vill ta vara på nuet. Åh, så splittrad jag känner mig.


24 oktober, 2008

Sovmornarna, här kommer jag.

Fredag. 21.49. Redovisning klar. Lovet är här. Bara en smärre läxhög ligger på min byrå. Nog ska jag klara det ändå. Det gäller bara att ta tag i det. Eller så gör jag som min tyskalärare rådde mig att göra, och lägger böckerna åt sidan utan dåligt samvete. Men jag fungerar nog tyvärr inte så. Godnatt.

22 oktober, 2008

Jag tycker om något annat än det just nu.




De bygger nya hus precis nedanför gatan där jag bor. I en slags grop. Varje dag går jag förbi dem minst två gånger. Det är lite spännande, antagligen för att jag tycker om hus så mycket. Jag är dock rädd för att det bara kommer att byggas nya stela hus med vinklar åt alla håll och kanter. Och sådanna tycker jag är fula. Jag hoppas att någon bästämmer sig för att bygga ett lite annorlunda hus, ett finare hus. Ett hus med rutiga, stora fönster, dubbeldörrar och gammaldags charm. Ett sådant hus som jag en dag ska bo i.

Tjugotvå.



Solsken. Höst. Underbart. Min fina kjol. Jag kände mig fin. Och trött. Både bra och dåliga saker. Men mestadels bra. Det är onsdag kväll, jag undviker skolarbeten och tittar på film. Lite så det ska vara, tre dagar innan ett lov. Eller kanske inte.

Polotröja från Soft Grey, kappa från Twist&Tango, väska från Indiska, kjol från H&M och skor från Wedins. Om det vore möjligt skulle jag gå klädd såhär vareviga dag.

21 oktober, 2008

Tisdag.




Så trött så att ögonen svider. Så trött så att huvudet känns flera kilo tungt. Så trött. Först längtar jag efter fredag eftermiddag och höstlovet. Sedan längtar jag efter december, julen och jullovet. Ungefär där tar det stopp, för tillfället. Men tänk så mycket vi människor läntar efter något annat än vad vi har. Och när stunderna vi längtat efter kommer, tar vi dem för givet.

Angående bilderna. Acne kan sina saker. Rött. En stor säkerhetsnål. Fin koftmodell. Svart. Slappt. Glansigt klumpiga skor. 

20 oktober, 2008

Alldeles perfekt.



En helt vanlig måndag, hösten når snart sitt slut och jag ligger på mitt sovrumsgolv. Jag dricker en kopp te och lyssnar på en underbar låt om och om igen. Samtidigt skriver jag klart det sista på min fina novell. Den handlar om en flicka som mist sitt livs kärlek. Den är så fin att jag inte vill lämna den ifrån mig, visa för någon annan. Den är liksom för fin för att ses och rättas av min, hemskt virriga, svensklärare.

19 oktober, 2008

Cheesecake, och ingen tysk grammatik.



Lite blåbär, digestivekex, vit choklad och en massa annat gott. Det blev en alldeles underbar cheesecake. Mättande, men ändå helt underbar. Det tyckte resten av min familj också. Och mycket blev det över, så att det räcker hela veckan. Oh

Denna söndagskväll ska jag ignorera mina tyskaböcker, ännu en gång, och titta på film med min syster. Kanske dricka te och äta en smörgås. Inte bry mig om att jag ska tillbaka till skolan imorgon. Bara plocka bort det från mina tankar.

17 oktober, 2008

Vandrande, en Pjäs av Kärlek och en Lysande Måne.





Bilder, bilder, bilder. Det verkar lite som om jag har svårt att uttrycka mig på något annat vis än i bilder nuförtiden. Jag är villig att hålla med om det. Igår var den värsta dagen på länge, men det syns nog inte på bilderna. Jag vandrade som om jag gick i sömnen till busshållsplatsen påväg till teatern och på samma sätt hem, några timmar senare. Teatern var föresten helt okej. Jag tyckte mest om den för att den handlade om kärlek, vilket jag tycker är det finaste som finns.

16 oktober, 2008

Ovetande. Velande. Ensamhet.

Jag har tappat mig själv någonstans. Jag bara vandrar runt och tänker. Jag ville vara på alla ställen, men jag kunde inte dela på mig. Nu är jag fast någonstans mittemellan, en plats jag inte förstår, ensam. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska vara. Jag känner inte igen mig själv. Det gör nog ingen, och det har de nog aldrig egentligen gjort. Jag önskar att jag hittar mig själv igen, kanske i en lite annorlunda skepnad.

Glädjen Försvann.





Idag önskar jag att världen kunde vara som på bilderna. Jag är rädd för att hösten håller på att nå sitt slut. Snart har alla löv fallit och hela världen kommer att bli grå och tråkig. Jag tycker om det men jag hade önskat mig en längre höst. Imorgon är det, återigen, fredag och efter fjorton o femton är det helg. Det går inte beskriva hur mycket jag älskar helgerna.

Ikväll ska jag se en teater jag inte vill se, återigen. Jag kommer att sitta där och vara den enda som inte prasslar med en godispåse, och kanske somnar jag till en stund. Högst troligt.

13 oktober, 2008

Jag orkar inte längre.

Jag mår inte alls bra och funderar över allt. Studerandet gör mig svag i hela kroppen. Jag vill inte gå upp ur sängen på mornarna, älskar att komma hem och orkar ingenting därimellan. Just i detta ögonblicket känns det som om jag nått botten. Trötthetsbotten. Imorse gjorde jag valet att stiga upp ur min säng istället för att ligga kvar, gick till skolan och tyckte om en timme av dagen. Imorgon blir det annolunda, om jag får bestämma. Då ska jag inte kliva upp.

12 oktober, 2008

S.



Gamla slitna tights. En favorit t-shirt. Sockar. Ett rum med stora fönster. Världens skönaste soffa. En kopp med hett björnbärste. En orange värld utanför fönstret. Solsken. En vacker film. Tystnad. Söndagar är bara till för en enda sak. 

11 oktober, 2008

En Av De Bästa Jag Vet.

Det är lördagkväll och jag levar fortfarande på besöket av min saknade vän under eftermiddagen. Jag har svårt att sluta prata när jag är i närheten av henne, jag rabblar på som bara den. Och det är ju sådan jag är, egentligen. Men det är tråkigt att vi nästan aldrig ses, och att hon flyttar långt härifrån om bara några år. Jag känner redan av hur mycket jag kommer att sakna henne.

08 oktober, 2008

Musculus Latissimus Dorsi.




Till på fredag ska jag kunna kroppens alla muskler och ben. Det låter inte så svårt, kan tänkas, men kuxet är att man också ska kunna dem på latin. Jag repeterar och repeterar, men det fastnar bara i mitt närminne för ett litet tag, och det är ju inte speciellt bra. Så på fredag hoppas jag att mitt fotografiska minne hjälper mig lite på traven.

06 oktober, 2008

Fint. Finare. Finast.



Jag har svårt att inte prata om hur mycket jag älskar hösten. När andra längtar tillbaka till sommaren ser jag lika konstigt på dem som de gör på mig när jag talar om för dem att jag längtar efter vintern och kylan. Jag fotograferade på vägen hem från bussen, idag också. De hundrafemtio metrarna blir så mycket trevligare då. 

Nu ska jag skriva färdigt en jättetråkig bokrecention och sedan ska jag se på första Tsatsikifilmen. Barnsligt såsäg. Blir det tid över innan läggdags kanske jag kikar lite i Lula, som jag köpte idag. Världens kanske finaste tidning.

Ännu en Måndag.



Efter helgerna kommer man tilbaka till verkligheten igen. Och det känns inte, på något sätt, bra. Jag önskar att veckodagarna var lika fina som helgdagarna. Eller att det vore helg varje dag. Istället välkomnas jag tillbaka till ännu en vecka, med ett matematikprov. Om det gick bra eller dåligt, det får tiden utvisa.

Byxor från Monki, tröja från Åhlens/Att, skor från Wedins och jacka från Twist&Tango.

05 oktober, 2008

En Dag i Söder.




Igår for jag och några vänner iväg söderut, med destination Liseberg, och The Soundtrack Of Our Lives. Innan kikade vi lite i vår gemensamma favoritbutik och drack varsin chailatte, åt hamburgare och diskuterade halsdukar och pengar som aldrig kommer. Sedan stod vi nedanför scenen och lyssnade. Det var lika bra som de andra sagt att det skulle vara. Bättre.

04 oktober, 2008

Jag längtar, alltid, tillbaka.



Jag saknar tiden som var förra helgen. En början med fina vänner, och resten fylld av läsning och te i ett rum jag förälskat mig i. Jag satt i den skönaste soffan och tittade ut på det underbara höstvädret. Grönt körsbärste och en bok jag inte tyckte så mycket om. Men det var så bra ändå. Inga hemska tankar. Inga bekymmer. Oh, vad jag saknar det.

Något långt och varmt.


Koftor. Många vet att jag inte direkt lider brist på dem. Jag är snarare koftkvinnan själv, i egen hög person. Men, jag har mestadels korta koftor, midjelånga koftor. Mest av allt skulle jag vilja ha en jättelång, en som går nedanför rumpan eller en som går till precis ovanför knäna. Ja. Men jag får väl leta. Eftersom drömmen från Hope bara håller sig till drömmarna.

bilder: branten.com/shop

02 oktober, 2008

Jag frågar mig.

Varför tänker man så mycket? Varför vill man alltid någonting man inte kan? Varför försvinner allt och alla ifrån en? Varför ska allt vara så svårt? Varför ska allt det enkla bli det svåra? Varför förändras allt? Varför gör det ont det som förut fick hela kroppen att pirra? Varför ändrar alla andra på sig fast man själv står kvar på samma plats? Varför kan man inte vara någon annan, annorlunda? Varför är man som man är? Varför lever man inte ett annat liv?


Imorgon är det fredag, men jag är inte exalterad,
som jag borde vara. Allt förändras.

01 oktober, 2008

Körsbärsflickan.



Jag går sönder litegrann. Jag får fjärilar i magen, och ler. Det här är bara en liten del av allt det som får mig att smälta. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hittat dit den där dagen för länge sedan. Jag vet, ärligt talat, inte. Jag skulle i varje fall inte känna känslan jag känner varje gång jag kikar in. Och det vore himla tråkigt, och onödigt att inte får göra det.