01 september, 2014

Sommarläsning.

Bäst i sommar?
Förmodligen Landline av Rainbow Rowell, en av mina absoluta favoritförfattare. Ingen (typ) kan skriva dialoger eller skapa karaktärer som fastnar, som hon. Tyckte även om We Were Liars av E. Lockhart. Hade läst halva i ett svep (den är ganska tunn), när jag av någon anledning var tvungen att lägga ifrån mig den, och först då insåg jag hur jag fallit pladask. Böcker som får mig att gråta floder kommer helt enkelt alltid få ett högt betyg. Bästa icke-skönlitterära bok var Oktober i fattigsverige av Susanna Alakoski.

Sämst i sommar?
Älskade syster av Joyce Carol Oates. Den var absolut inte dålig, bara den bok jag tyckte minst bra om. Tragisk och hjärtskärande hemsk historia om att växa upp med skam och skuld och villkorlig kärlek. Den är dock skriven på ett speciellt sätt, vilket jag ju brukar tycka om, men det är en ganska tjock bok och det blev lite för mycket i längden.

Kortaste och längsta bok?
Främlingsleguanen av Martina Montelius (154 sidor) och Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami (740 sidor).

Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats/misslyckats med?
Tänkte att jag skulle försöka "läsa ikapp min bokhylla", dvs. läsa en hel del av de böcker som jag haft länge men som alltid fått vänta till förmån för andra nya, mer spännande böcker. Jag lyckades dock rätt dåligt med det, men det tog mig å andra sidan till i början av juli innan jag ens kom in i sommarläsningen, så jag är nöjd ändå.

Nämn en ny bok som du köpt i sommar!
Ännu en av favoriten Richard Yates, nämligen Cold Spring Harbor. Med så fina omslag är det svårt att låta bli.

Var har du läst mest?
Ute i trädgården om kvällarna.

Har du upptäckt någon ny författare?
Ja, Zadie Smith. Läste hennes NW, som jag tänkt läsa ett tag och tyckte den var bra, om än lite svår och ojämn. Men jag kommer definitivt ge hennes andra böcker en chans, för jag tror mest att den lästes vid fel tidpunkt där i början av sommaren när min hjärna hade lite svårt att fokusera.

Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, sista delen i trilogin, som äntligen kommer ut i pocket i oktober. Kan inte ha en serie i olika format, det går ju liksom inte, så då får en ibland vänta ett år extra. Jag är också superpepp på både Amy Poehlers och Lena Dunhams memoarer som kommer till hösten. Mer än så tänker jag inte hoppas på för då slutar det säkert med att jag inte läser en enda bok.


31 juli, 2014

trettioett/sju.


Juli blir snart augusti fastän juni nyss blev juli. Ändå, alltid sommarens bästa månad, utan tvekan. Som ett ingenmansland fritt från både vår och höst. Har druckit världsgott kaffe i Skåne och virkat en form av mormorsrutor som förhoppningsvis en dag blir delar av en filt. Har gjort egen fläderblomssaft, ätit vattenmelon, suttit ute om kvällarna för att få ner kroppstemperaturen, skrattat, kört bil och sett färdigt en väldigt bra tv-serie. 

22 juli, 2014

tjugotvå/sju.

Köper böcker i en bokhandel, i en stad som inte är min men som börjar kännas bekant, kramar påsens handtag extra hårt och ler åt min materialistiska lycka. Har fortfarande svårt med koncentrationen men hamnar väl rätt och lyckas läsa ändå, och det är egentligen allt jag lyckas med just nu. Allt jag lyssnar på är förankrat i något och historierna hittar sin plats inuti mitt allt, fastän livet sägs existera utanför och jag har aldrig vågat lära mig hur eller var. Istället är de där sidorna med text förknippade med mig och hemma och prestation utan prestationsångest i en kropp som inte tycks bestå av något annat. Ett bevis på något gjort, något jag lyckats med, bland allt det som sedan länge känts ouppnåeligt.

02 juni, 2014

00.15 a.m.


Perfekt nattmusik.

30 maj, 2014

Antingen eller.


Snabbläsare eller långsamläsare?
Snabbläsare. Är för otålig och tappar intresset om jag läser för långsamt.

Tegelstenar eller tunnisar?
Det beror såklart på vad boken handlar om och vem som har skrivit den. En tegelsten måste verkligen kännas värd sina många sidor och är den skriven av en författare jag gillar lite extra spelar det ju sällan någon roll hur tjock boken är. Har dock en förkärlek till tunnisar eftersom det inte nödvändigtvis behövs många sidor för att säga något av betydelse. Snarare tvärtom.

Bibliotek eller bokhandel?
Helst bokhandel. Är ju en boksamlare.

Ljudbok eller e-bok?
Klarar inte ljudbok eftersom jag bara tröttnar när jag inte får läsa själv. E-bok är okej, för jag tänker att det mest handlar om att vänja sig, men jag gillar att vända blad och se att jag rör mig framåt i boken vilket inte riktigt syns om man bara ser sidnummer eller procent. Älskar dessutom pappersböcker i sig; hur de ser ut, hur de känns, hur de slits.

Inbunden eller pocket?
Pocket. Tycker helt enkelt det räcker gott och väl. Sen gör priset och storleken det möjligt att köpa och få plats med fler böcker.

Vampyrer eller spöken?
Spelar ingen roll. Gillar det övernaturliga, men då ska det helst vara ett mysterium i sig vad.

En i taget eller slalomläsning?
Helst en i taget och inte mer än två åt gången.

Nytt eller gammalt?
Ganska så nytt blandat med några klassiker.

Bokmärke eller hundöra?
Båda.

Snacks eller godis?
Godis.

Biografier eller memoarer?
Memoarer.

Skräck eller chick-lit?
Det går med båda. Föredrar ingen av dem framför den andra.

Soffan eller sängen?
Sängen.

Inne eller ute?
Att läsa ute en sommarkväll kan vara det absolut bästa jag vet. Så, ute, självklart.

Originalspråk (engelska) eller översättning till svenska?
Originalspråk, helst. Tycker dessutom mer om att läsa på engelska.

Poesi eller prosa?
En blandning kanske? Fast helst prosa, tror jag.

Kvinnliga författare eller manliga författare?
Det beror ju på boken, men jag brukar försöka se till så att det inte blir för många av det ena eller andra. Går dock sådär.

Boken eller filmen?
Vet inte. Förmodligen boken eftersom man ofta får en närmare relation till den oavsett hur bra filmen är.

Kokbok eller Bakbok?
Bakbok. Bakar hellre än lagar mat.

Kärlek eller spänning?
Blandningen av de båda är ju den bästa kombinationen.

Recencera din senast lästa bok:
Läste (äntligen) The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides för någon vecka sedan. Tyckte den var originell och fantastiskt välskriven. Och så handlar den om något som verkligen alltid är aktuellt och tänkvärt. Rekommenderas verkligen! Läste också Meningen med hela skiten av Nina Åkestam och tyckte den var lika briljant som allt annat Nina skriver. Tänker erbjuda utlåning av den till alla som vill.

lista hämtad härifrån.

06 maj, 2014

sex/fem.


Trött i huvudet och trött på att formulera meningar, både i skift och i tal. Allra mest trött är jag nog på kombinationen av de båda. Och även om helgen inte riktigt blev så lugn som den kanske behövt vara så var den riktigt bra. Åt finmiddag, fick macroner av min syster som varit i Stockholm ett par dagar, gick och såg en otroligt efterlängtad film med bästa biogänget och sov ut, länge. Tar sats, andas in ett djupt andetag och hoppas att syret hunnit fyllas på ändå. 

27 april, 2014

I want your love.


Soundtrack till veckan som varit och veckan som kommer.

26 april, 2014

tjugosex/fyra.


Promenerar genom parken på vägen hem, stannar till och tar kort på havet av vitsippor och eftermiddagssolen mellan träden. En vecka senare och jag bara måste dokumentera körsbärsträden som blommar ute på skolområdet, som om jag behöver bevis på att våren är här. En påminnelse om att verkligheten kan vara rätt vacker. Ändå. 

12 april, 2014

tolv/fyra.

Vi fäller upp våra paraplyer som mer får agera skydd mot stormen än för regnet men mitt står inte emot ens den svagaste av vindar. Du navigerar skickligt mellan vattenpölarna medan jag trampar i den allra djupaste delen i varenda en och hamnar ständigt tre steg efter. Du skyndar iväg åt ett annat håll när jag har slut på ord och det är väl lika bra, tänker jag. Jag kan för mycket om ingenting och för lite om det som betyder något i verkligheten och ägnar varje vaken stund åt att säga emot mig själv. Vad spelar ingen roll, när grundtanken är att allt är fel. Du brukar säga att det är en ny dag imorgon och jag tänker att det är just det som är problemet.

10 april, 2014

tio/fyra.

Charles Bukowski

John Keats, Endymion
Frank O’Hara, Meditations in an Emergency

04 april, 2014

fyra/fyra.


Som en slags reaktion på att saker och ting ännu en gång börjar handla om tabeller och system och exakta tillvägagångssätt hamnar jag i ett skönlitterärt bok-läsnings-flow. Läser en bok jag längtat efter  i flera år, långt innan den ens fanns till, och slår ihop den allt annat är missnöjd. Vet att jag måste skynda nu, läsa så mycket jag orkar, för alldeles snart kommer det inte längre finnas någon plats över i huvudet för påhittade människor och klockrena dialoger, istället bara siffror och rätt eller fel. Men ändå. Ändå, ändå, ändå. Det är ju fredag.

25 mars, 2014

So you cover up, as the weather starts to change.



Sista minuten. 
Alltså. 

03 mars, 2014

Oscar.


Så var det äntligen dags att se på Oscarsgalan igen. Jag och Elina slog oss ner i varsin fåtölj och följde alltsammans, hela natten lång. Samma sak varje år. Och jag tycker så mycket om det. Galan kändes dessutom bättre och roligare än på länge när Ellen delade ut pizza till filmstjärnorna, skämtade länge om Jennifer Lawrences tendens att alltid ramla över något och tog selfies med några av de största. När det hölls himla bra tal och de flesta visade sig både mänskligare och ödmjukare än en ibland får se. Hur det kändes lättre än vanligt att hålla sig vaken och att jag för första gången faktiskt sett (och tyckt om) de två filmerna som vann flest priser. Bra betyg på den här natten, helt enkelt.  

x

14 februari, 2014

I'm waiting for you, jump in.


Bra, bra, bra, bra.

13 februari, 2014

tretton/två.

Jag letar i orden och jag letar i rösten. Jag letar, jag letar, jag letar. Vänder och vrider på det som känns rätt och ändå inte passar in, raderar de otänkbara tankarna och stänger av. Jag hittar det ibland, tappar det lika fort och glömmer det som jag önskar vore mitt. Skriver underrubriker, parenteser och kommatecken lika mycket på papper som i verkliga livet för att ingenting är lättförståeligt och allt släpar efter sig en rädsla för missförstånd. Hundratals frågetecknen som avslutar meningarna i mitt block, tysta sekunder och upprepade ursäkta, jag hörde inte? En början tappar sitt slut och jag hör din suck på flera meters avstånd, tittar in i dina trötta ögon och ser mina egna ord. Kan aldrig pausa, aldrig vila fastän inget blir till och slutar tom när det väl gäller. Känner djupet, allvaret, men bagatelliserar varenda tanke för alla som kämpar, överlever ändå fastän livet är flera nivåer av moment 22.

19 januari, 2014

nitton/ett.


Börjar dricka kaffe igen på riktigt. Ser en väldigt bra film på bio. Läser ut första boken på tre veckor. Läser ut en till. Köper årets första knippe tulpaner, hälsar på farmor och kör en omväg hem genom stan. Tänker inte på vad jag tänker på och ber ångesten hålla upp några dagar. Fyra, helt lediga dagar, närmare bestämt. 

17 januari, 2014

sjutton/ett.


ute ur stormen, för den här gången i alla fall. därför, fredagsdikt och fredagslåtar. x x

09 januari, 2014

Stuck in Love.


Såg den här filmen i höstas. Skulle kunna vara ett praktexempel på den typ av film jag gillar lite extra. Välformulerad, mysig med lite dyster underton. Och ett otroligt bra soundtrack. 

31 december, 2013


Jag vet aldrig riktigt var jag ska börja sammanfatta ett år och det verkar inte heller bli enklare med åren. Snarare tvärtom. Jag blir allt sämre på ord på och lever så mycket i mitt huvud att jag snabbt tröttnar på mina egna, uttjatade, formuleringar. Men det jag med säkerhet kan säga är att det här året har känts mer än något tidigare år någonsin gjort, och det har kanske inte synts så tydligt på utsidan men definitivt märkts av på insidan. Och jag har hatat det och jag har älskat det. Att tänka tillbaka på det här året ger mig både magont och tårar, lättnad och vemod. Som alltid, bara hundra gånger mer.

Jag har aldrig varit bra på januari och februari och andras höstångest är nog min vårångest men jag minns ändå hur jag gick genom den där parken varje dag med synth-poppiga låtar med nittiotalsinfluenser, och inget, inget annat, i hörlurarna. Försökte förstå statistikprogram, träffade en högstadieklass och kände mig vuxen och insåg att jag förmodligen är för tankspridd för att bli akademiker. Åt blodapelsin och semlor, oroade mig, föll in i någon slags bubbla när min favoritserie äntligen kom tillbaka och började läsa böcker nästan uteslutande på engelska. Såg traditionsenligt Oscarsgalan tillsammans med Elina och skrev sedan historiens tråkigaste tenta, men någon gång i början av april ljusnade det och jag fick leva utan värken i kroppen i några veckor. Läste roligaste kursen och i och med det nådde prestationsångesten rekordnivå. Var livrädd nästan jämt och såg ljuspunkter i bra vänner, solsken och nyupptäckta  vlogbrothers-videos. Förälskade mig i bok efter bok, träffade en barndomsvän och en annan mycket saknad vän, skrev två tentor samtidigt och tänkte för mycket fastän det kändes för lite.

Överlevde ändå och till slut blev det sommar på riktigt. En bra sommar, allt som allt. Bakade kanelbullar, vilket blivit någon slags tradition i början och slutet av terminerna, och gömde mig i den tysta trädgården med nyinköpta böcker. Igen. Hjälpte till att måla om huset från barndomens gula till det moderna vita och var glad över att Lina var hemma igen över sommaren. Umgicks med henne och Camilla, gick på promenader och bio, plockade körsbär i trädgården och sov dåligt. Blev Youtube-fantast, åkte till Grekland en vecka, brände mig ovanligt lite och kom hem till en trasig kropp som nog tyckte att sommaren hade för få veckor kvar.

Hösten fick en ganska brutal början och jag blev påmind om att prestationsångesten inte försvinner bara för att man lyckades förra gången. Oktober hade många fina helger som gjorde livet lite ljusare och mig lite modigare, trots en sjuk farfar som skulle bli sämre, bättre och sämre igen. Sedan, en ny påfrestande men rolig kurs, några dagars snölycka och julpepp. Bakade pepparkakor och lussebullar, köpte äntligen en ryggsäck till min onda rygg och hade en väldigt fin födelsedag och jul. Ändå. Och lagom till årets sista dag satte jag ihop en spellista med låtarna som alltid kommer påminna mig om det gångna året. Sönderspelade med kärlek allihopa.

Dags för 2014 nu alltså. Må en överleva det året också. 

30 december, 2013

trettio/tolv.


Önskar god jul en vecka i efterhand, lite så som det lätt blir för min del när jag går in i min efter jul-deppighet och inte riktigt vill något annat än att äta lussebullar och titta på tv. Julen var dock lika fin som alltid (trots snöbrist, vilket var, är, så otroligt ledsamt) och jag har gett mig själv jullov året ut. Äter godis, läser i Bea Uusmas fantastiska bok om André-expeditionen och sover extra länge i mina nya flanellakan. Lugnet innan stormen, kanske man skulle kunna säga.

22 december, 2013

22.


Fick en väldigt fin tjugoandra (eller tjugotredje, beroende på hur en räknar) födelsedag även om kroppen fortfarande inte riktigt är med på alla plan. Förundras över hur fort tiden går och önskar att den kunde stanna här, eller åtminstone vid just den här åldern. Mest för att jag alltid sett fram emot att fylla just 22, så fint tal som det ju är. Hur själva året blir återstår att se.

09 december, 2013

nio/tolv.


I torsdags, innan bergen av snö kommit, bestämde jag mig för att göra något åt den helt uteblivna julkänslan jag haft sedan helgen innan så jag tog fram min älskade spellista med julmusik, tryckte på play och bakade ett gäng saffransbullar, några med mandelmassa och vanilj, några med kanel och kardemumma. Sedan fortsatte det med pepparkaksbak de kommande dagarna, varpå jag läste ut Jonas Karlssons nya bok God Jul (så otroligt bra och rolig, läs!), och nu är jag alldeles sprängfylld av jul. Väldigt trevligt.

22 november, 2013

tjugotvå/elva.


Vi går i snöblandat regn och du grymtar till av frustration när du måste hoppa över ännu en pöl av slask och suckar när jag ler som svar. Struntar i att mina tår plötligt blivit frusna för jag har ju strumpor hemma och i led med min trofasta pessimism föds en optimism om att glädjas över snön medan den ännu finns här. Går omkring i min nya lammullströja fyra dagar av fem, köper en ljusslinga som jag snor runt min säng och har en bra vecka för mitt självförtroende. Även långsiktigt, förhoppningsvis. 

18 november, 2013

11/11.

Jag blev utmanad av Elina (som kan vara den roligaste personen jag känner och som delar mitt intresse för film/julen/män i kostym) att nämna elva saker om mig själv och sen svara på elva frågor som hon vill ha svar på. Himla fint och enormt hedrande, så det gör jag mer än gärna.
Jag gillar allt som har med populärkultur att göra. Skulle kunna prata om film/serier/musik/böcker och allt som skrivs om det i evigheter.  
Jag köper böcker lika mycket baserat på omslaget som på innehållet. Betalar hellre mer för en utgåva som jag gillar omslaget på, än köper en med ett omslag jag inte gillar men som kanske kostar några kronor mindre.
Jag är färg-fascist (men för det mesta en snäll och tyst sådan). Det skaver liksom lite inom mig när folk säger rött om orange och rosa eller kallar turkost för grönt.  
Jag har lätt för att komma ihåg detaljer om människor. Födelsedagar, födelseår, namn, ansikten och röster.  
Jag blir väldigt lätt besatt av saker och nördar in mig i dem totalt, vill veta allt och blir ofta lite för känslomässigt engagerad.  
Det krävs väldigt lite för att göra mig glad, men också väldigt lite för att göra mig deppig. 
Jag lider av extrem sprut-fobi. Har bara tagit blodprov två gånger i hela mitt liv (vilket inte är optimalt när en dessutom är hypokondriker) och senast jag tog en spruta var väl i åttan eller så. 
Jag har synestesi, vilket gör att jag associerar bokstäver, siffror, veckodagar och till viss del även månader med olika färger. 
Jag kan prata engelska med både brittisk och amerikansk accent (den där rena accenten utan dialekt, som nästan ingen infödd britt eller amerikan egentligen pratar). Inte exemplariskt men ändå helt okej.
Jag älskar att köra/åka bil. 
Jag bär nästan alltid klänning eller kjol och har inte haft på mig ett par jeans på mer än 3 år. 

Vilken är den vackraste platsen du besökt?
När jag var sju bodde vi två veckor i en liten kuststad i sydvästra England, och även om jag förmodligen överromantiserar det nu i efterhand, så var det verkligen hur fint som helst, då. 

Vem skulle du gladeligen kapa din högra arm för att få träffa?
Skulle gärna träffa John och/eller Hank Green, trots att jag egentligen bara känt till dem sedan i våras. Tycker om allt de står för, vad de gör för unga människor, hur de vill förändra och göra världen lite bättre och sättet de gör det på. Inte minst verkar de så otroligt roliga, smarta och nördiga. 

Är du feminist?
Hundra gånger ja.

Vilket är ditt stoltaste ögonblick?
När jag tog körkort, eftersom det är något av det läskigaste jag gjort.

Hur mår du, precis just nu?
Bra. Är väldigt glad över att ha klarat en kurs som varit ganska påfrestande. Dessutom är det här den bästa tiden på året med drygt sex veckor kvar till jul. Ångesten får inte ta så stor plats just nu, idag, vilket jag försöker glädjas över så mycket jag bara kan. 

Har du skänkt pengar till tyfonens offer i Filippinerna?
Ja, en hundring till UNICEF:s hjälparbete.

Bästa filmen genom tiderna?
Gud, det måste vara den absolut svåraste frågan som går att fråga. 
Men okej, jag ska försöka. Inglourious Basterds/Django Unchained/Tarantino i allmänhet är ju rätt så briljanta men är det någon film jag älskar och alltid gråter till så är det Brokeback Mountain.

Vilka är dina fem bästa egenskaper?
Bra minne, bra lokalsinne, noggrann, ganska snabblärd, teknisk.

Vad gör dig lycklig?
Genuina skratt i allmänhet och när någon visar intresse för det jag pratar om. Att får beröm för något jag gjort eller som har med min personlighet att göra. När jag för en gångs skull vågar göra något som sen går bra. Umgås med människor jag tycker mycket om. Att se en väldigt bra film på bio. Böcker. 

Gordon Ramsey eller Jamie Oliver?
Jamie Oliver. Självklart. Gillar speciellt hans julprogram.

Utmanar alla som skulle kunna tänkas stöta på den här bloggen att svara på samma kluriga men väldigt roliga frågor.

27 oktober, 2013

tjugosju/tio.

Jag följer med fastän jag inte vågar och sitter sen där tätt intill och håller din värkande hand så försiktigt jag kan för att du inte ska ha ont. Klockan tickar på och varje minut känns bräcklig men full av hopp och jag tänker på hur all tid vi får en dag kommer att ta slut. Bara lite till, bara lite, snälla vädjar jag och möts igen av min önskan om det oföränderliga. Alla veckor hopar sig och med dig kommer tåren som inte längre får plats i allt det den här kroppen tycks rymma, och det är väl där någonstans det blir tydligt vad som spelar roll. Jag har försökt länge, men en kväll i ett varmt rum på sjunde våningen till ljudet av dina andetag tappar jag den lilla kontroll jag kanske aldrig haft, när du river ner väggarna jag byggt upp som om de vore gjorda av luft.

15 oktober, 2013

femton/tio.

Kisar mot solen men längtar efter kylan och sörjer varje gång jag ser ett löv falla. Överraskas av mitt eget lugn och säger meningar till människor som annars brukar få fingrarna att darra. Hör mig själv säga hej och hejdå, plockar fram och ihop datorn, böckerna och anteckningsblocket och kommer på mig själv med att ha slutat undra om jag får vara här. Tänker fortfarande för mycket, för länge och för otydligt och att prata med dig är som att konversera med ett två dagar yngre själv, men jag har nått något slags nytt normaltillstånd, som om kroppen inte längre orkar hålla andan. Befinner mig redan i november och följer hur det skymmer tidigare för varje kväll, tänder ljus fastän det ännu inte mörknat och hoppas att 22.30 äntligen stannar lite längre just ikväll.

09 oktober, 2013

nio/tio.


kom ihåg. kom ihåg. kom ihåg. det vackra. det viktiga. det verkligt vanliga.

08 oktober, 2013

åtta/tio.

Går omkring med smutsigt hår i flera dagar och inser att jag glömt använda schampoo två hårtvättar i rad och har hål över hälarna på varenda strumpbyxa i byrålådan. Ögonlocken faller när det blivit mörkt men det finns inte ett spår av vila någonstans och allt hamnar snett när det sedan börjar ljusna. Sitter i biblioteket och längtar efter siffror och facit och vill rycka tag i någon som kan hjälpa mig sortera i mitt huvud, men det känns ibland som ett mission impossible. Pratar högt i flera minuter men du greppar aldrig tag i mina ord, förstår inte vad jag letar efter i mina amatörfilosofiska tankekedjor trots att du om någon borde veta och allt jag får är det självklara. Vi är två, men blir istället en och en halv och jag behöver en hel, för stavning och grammatik klarar jag trots allt helt på egen hand även om mina meningar är långa.

04 oktober, 2013

St. Lucia.

  

Ett av de bästa banden jag vet.
Modernt åttiotal när det är som bäst.
Nu har de släppt sitt debutalbum och det är så himla bra.

01 oktober, 2013

ett/tio.

Jag väntar på att jag ska sluta vänta och hoppas på hoppet. Allt har sedan länge övergått till lager på lager och de blir fler för varje minut, men tycks bara vara ytterligare grader, aldrig djup, djupare, och ute i verkligheten står allt stilla. Alltid antingen det ena eller det andra, stark eller svag, för många ord eller för få, entusiasm eller likgiltighet, enkel eller svår. Vill kasta what doesn't kill you makes you stronger i papperskorgen, ta min pessimism under armen och springa mot tystnaden. Kan inte längre upprepa det ordnar sig och vad är det värsta som kan hända och det är mänskligt att inte alltid lyckas, för det värsta i din värld är sällan detsamma i min och i mitt huvud ekar ständigt slumpen och jag har slutat tro.